Jag har ganska bra koll på mina människor. De vet vem som ska plocka bajs, och vem ska klappa vem.
Matte får alltid klappa mig. Men idag störde hon mig lite.
Jag låg och sov i godan ro, medan hon terroriserade brorsan med den där kameran. Det var skönt och jag var nöjd. Men så kom hon fram och började fotografera även mig. För dokumentation och sparande av bilder tyckte hon.
Jag var inte imponerad. Det är jag sällan. I princip bara när det där skåpet i köket öppnas.
Så jag bara låg där.
Tills den där röda pricken dök upp. Jag förstår inte riktigt det där. Den kommer lika fort som Harley när hon har godis i handen och ropar på honom. Som om hon bestämde över när den ska infinna sig eller något liknande. Jag hade planerat att bara ligga där i min stol hela dagen, så jag skulle orka jaga spöken inatt.
(eller åtminstone ligga där tills matte satte sig i soffan så jag kunde lägga mig ovanpå henne och tugga lite på hennes dragkedja)
Men matte satte sig inte i soffan, och den där förbaskade röda pricken vägrade ge sig. Så det var bara att ta sig an den till slut. Ni anar inte hur irriterande det kan vara att försöka fånga något när det är en kamera i närheten och skrämmer bort det...
Men om man bortser från det så har jag haft en perfekt dag. Det har inte ens suttit några fåglar på lyktstolpen utanför och hånat mig.
Alltså. Jag har inga problem med att de är ute. Det får de gärna vara. Jag gillar ändå inte att vara ute. Men jag tycker de ska sluta upp med att flyga när jag tittar på dem.
Var var jag någonstans? Javisst ja... sova var det ju. Ni får ursäkta. Jag har inte tid med det här.
Kommentera