Så här är det: Jag kelar med matte. Så ofta jag kan. Det är liksom bara så det är. Jag älskar att bli klappad. Av matte. Ronnie funkar också, om jag får något att äta först. 
Och jag är ingen rädd liten kisse, men jag har minsann mina preferenser när det gäller vem som ska klappa mig och när. 
 
Oftast är det matte. Nästan jämt. Men jag kan tänkas låta dig också klappa mig, om matte är borta. Eller om jag ligger i hennes knä. 
 
Jag är faktiskt en kisse med klass.

Kommentera

Publiceras ej