Jag är ju en ganska väluppfostrad katt. Jag går (oftast inte) in i rum jag inte får vara, och jag har inte sönder saker.
Jag går med på det mesta. Matte får lyfta mig hur hon vill och husse tolererar jag.
Det bästa jag vet är när matte är intill och rör vid mig. När hon liksom går att känna. Då får hon gärna göra vad hon vill. Bara hon har plats fö mig i knät.
Ibland är hon upptagen. Hur nu en människa inte kan vilja ha mig i knät är för mig oförståeligt... Då får jag hitta egna ställen att ligga på.
Ibland är hon på balkongen. Där är helst inte jag. Om inte hon är där.
Som tur är så är hon ju faktiskt där när jag är där. Idag provade vi glas som flyger över betonggolv. Det gick inte sönder. Tråkigt. Och nu ska jag sova en stund. Harley har gått och lagt sig på sin säng, och matte har gått in. Så då tänkte jag göra Harley sällskap.
